Zebastian

 Hej!
Mitt barn har inga hämningar, mitt barn tänker inte konsekvenser och mitt barn är rymningsbenägen. Kan ni tänka er att Zebastian också har börjat rymma, han tänker inte på konsekvenser när han gör något. Han är spontan och farlig. 

I Tisdags föra veckan, rymde han hemifrån. Paniken som uppstod hos mig, var FRUKTANSVÄRD. Jag sprang runt i lägenheten för att leta efter honom, skrek hans namn och fick inget svar. Jag trodde att han hade gömt sig för mig, som han brukar göra ibland. Jag skrek och skrek, hittade inte honom. Sprang ut på loftgången och skrek efter honom och hörde då ett svagt mamma. Gick in i lägenheten igen och skrek hans namn och fortfarande hörde jag mamma. Gick ut på loftgången igen och ser ungen på andra sidan av gatan. PANIK!!!! Det var tur att det inte var den stora gatan, utan den lilla på parkeringen. Men ändå!! Alltså shit vad rädd jag var. Därnere såg jag i alla fall honom i bara tröja, utan byxor och kallt som fan. Tänk om han hade sprungit i väg längre? Vad hade man då gjort?! 
I Onsdags denna veckan var det besök nummer två hos logoped. Vi har kommit fram till att Zebastians förståelse är hur bra som helst och han förstår allt. Men har svårt att kategorisera saker och kan inte para ihop färg med likadan färg. T.ex. rött med rött, grönt och grönt istället matchade han grönt med gult osv. Jag har berättat för logopeden om alla påhitt Zebastian gör. Förskolan säger inte så mycket om hur han är där, men hemma märker man stor förändring på honom. Man börjar se saker tydligt på honom, att han är ett barn som behöver stöd. Som jag eventuellt tidigare skrivit är att han kan sätta handen på en varm spisplatta utan att reagera "normalt". På leoslekland kastade han sig ut på fritt fall som en 2.5 åring. Han ställer sig upp i karuseller (barnkarusell). Han är galen.. Men nu när han dessutom rymde hemifrån, då var allt droppen. Vi behöver hjälp!
Logopeden kommer skicka iväg en remiss till BVC psykolog. Dem får göra en andra bedömning, för första gången bedömde dem bara hans språknedsättning, då dem inte såg annat. Han pratar ju fortfarande inte, utan säger bara mamma, pappa, äta. Han blir snart 5 år. 

Logopeden skulle också prata med specialpedagogen på förskolan, eftersom hon misstänker att TAKK missköts på förskolan. Zebastian visar ingen tendens på att han förstår tecknen, men härmade henne vid något tillfälle. Allt är så rörigt! Men nu är det dags för krig för barn nummer två. Jag hoppas bara innerligt att BVC psykologen kan lyssna på oss denna gången och skicka iväg en vidare remiss till BUP. Logopeden kommer i alla fall skriva NPF som frågeställning på remissen till BVC psykologen och så får vi alla hoppas på att detta kan hjälpa oss för en vidare utredning. Det är tufft med ett barn med NPF redan som det är, men ännu tuffare med två. Vi har ju märkt saker och ting hemma. Duschningen, tandborstning, mat osv. Alexander hade det likadant i den åldern, fast dem har det på olika nivåer. Alexanders var mer grav jämfört med Zebastians. Men skillnaden mellan dem två är att Alexander aldrig vågat lämna min sida, medan Zebastian kan få för sig att bara springa iväg och är farlig av sig. 

Det återstår att se hur saker och ting blir, det kommer komma en uppdatering. 
Tack för att ni tog er tid att läsa. 
Miljoner kramar 

Sjuk

 God kväll alla läsare 😀

Jag har känt att man befunnit sig i ett off - läge. Ingen aning om vad som hände. I slutet på Januari åkte man tyvärr på covid-19. Denna gång kändes den som en katastrofal influensa. Förmodligen har man åkt på covid-19 vid två tillfällen. Första gången var April 2020, då var man dessutom sjuk i totalt sju veckor. Det var helt sinnesgalet. Det gick som en berg-och dalbana kommer jag ihåg. 

Barnen låg dessutom också väldigt sjuka vid det tillfället. Över 40 graders feber i hela 15 dagar. Kommer ihåg hur jag ringde vårdcentralen nästintill varje dag. Var super orolig! Som en mamma alltid är annars också. Kommer ihåg att det var som en influensa då också men den var så långdragen på något sätt. Nu var det allting på en och samma gång.. Usch nej, det var fruktansvärt! Mådde verkligen piss. Barnen hade feber en dag, jag var sjuk i ca 8 dagar men har känt efter känningar. Mitt huvud har verkligen känts som en grönsak. Man har varit på plats och befunnit sig i nuet men det har ändå känts som att man varit iväg på svävande moln. Den största nackdelen med covid-19 var också att jag missade en hel del i skolan. Det är så intensivt nu på ca 10 veckor. Just den veckan jag var dålig med skulle vi ha laboration i både biologi och kemi, men även en massa inlämningar. Om jag ska vara helt ärlig så ligger man efter fortfarande. Vet i tusan hur jag ska hinna. Kurserna är slut i Mars, sen återgår jag till jobbet. Men man kommer inte jobba så länge fören det är dags att sätta sig bakom skolbänken återigen. Ja, många ämnen att läsa för behörighet, men ack den som ger sig..Inte sant?!

Nu kände man sig ganska återställd.. Men gissa vad?! Jag har knappt varit frisk två veckor efter covid-19 och nu är jag sjuk igen. Så tråkigt! Hoppas man återfinner balansen i kroppen snart. 

Jag vet egentligen inte riktig vad man ska skriva om idag. Bara kände att det liksom var på tiden. 

Det jag kan passa på är att påminna om min webb shop. En barn butik som jag skapade för ca 1 månad sedan. Det tar tid men det är ganska roligt faktiskt. Så snälla alla, gå in och kika i min butik och ännu bättre handla 😉

Gå in på; www.nykomlingen.com

Nej men nu ska jag försöka koppla av en timme innan man verkligen måste lägga sig för natten. 

Hoppas ni alla får en super bra start på nästa vecka. 

Miljoner kramar! 

Familjetid

Har ni någon gång känt att ni inte har tid över för familjen?

Det finns många måsten som ta all tid från familjen hela tiden. 

Jag har funderat länge på att starta mitt eget företag. Jag har testat på saker som inte riktigt fungerat för mig. Att sälja in produkter som är vikt baserande och "hälsosammare". Det är inte själva produkterna som gör att man blir hälsosammare utan mer hur man själv som individ kämpar med sitt mående. Absolut kanske det kan vara en hjälpande hand men inte alla gånger. Själv märkte jag absolut skillnad men i slutändan tog ju nästan det mer av min tid att ragga kunder än det verkligen sålde in. Jag har även testat att sälja in forever living produkter och det gör jag även nu ibland men det är inte alltid. Själv använder jag fortfarande produkter från forever living, eftersom jag bara älskar vissa produkter. Så som deras propolis kräm. Skit bra mot utslag! Men saknar ni något där och inte känner någon som säljer, så får ni absolut höra av er till mig. 

Men nog om det.. 

Många vet i dagsläget att jag valt andra banor i livet förtillfälligt. Jag studerar och läser på distans för att i framtiden kunna utbilda mig till veterinär. Nu är jag alltså tjänstledig från mitt arbete. I grund och botten jobbar jag inom kommunen, på förskola som barnskötare. Älskar att arbeta med barn men det är inte det jag vill göra i all evighet. Men nu, eftersom jag älskar barn väldigt mycket så tänkte jag att en butik hade kanske varit på sin plats. För att kunna prova på att bli sin egen. Så nu har jag lanserat en helt ny online butik endast fokus på barn, som ni jätte gärna får checka in. I butiken kommer det som sagt enbart vara inriktad för barn. Barnkläder, saker avseende för måltid, hygien, säkerhet och mycket mer. Butiken är fortfarande under uppbyggnad och ändringar kan komma att ske.

Jag har en sida på facebook som heter Nykomlingen och där samlas en del av min online butik som ni också kan kolla in.

Annars är min websida: www.Nykomlingen.com 

Välkomna in! 

Förresten, ni får jätte gärna ge mig feedback på vad som är bra och vad som är mindre bra. För att jag ska kunna bli bättre. Som sagt, är ny inom allt detta och har aldrig någonsin gjort en egen hemsida och absolut ingen egen butik. Ni får också jätte gärna berätta för mig vad just ni hade önskat för produkter inne i en barnbutik.

Ta hand om er, ha en fortsatt trevlig Lördag. 

Nu ska vi äta hamburgare och ha en massa godis mys. Kram kram

Skrattretande

Ja, som titeln lyder..

Man vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta. Varför ska jag alltid vara den utsatta?!

I somras råkade man ut för klåda, som man tidigare berättade om i bloggen. Just innan dem konstiga utslagen som uppträdde hastigt över kroppen, var man utsatt av en annan form av kronisk klåda, sveda och stickande känsla. Helt allvarligt var man livrädd för att man hade fått skabb. Man kliade sönder kroppen, dessutom blev man irriterad p.g.a. all klåda för ingenting hjälpte. Först trodde jag att det var svamp man hade fått, men sen provade man olika krämer mot det och ingenting fungerade. Sedan började det sprida sig över hela kroppen, bara en massa klåda. Det var då jag misstänkte skabb. Jag sanerade mig själv, jag sanerade barnen och deras pappa. Sanerade hela lägenheten. Den blev ren, må ni tro! Sen var det inte nog med det, sen skulle man upprepa proceduren efter en vecka.. Vilket man också gjorde. Ingenting hjälpte! Höll på att bli tokig! Undertiden var det några läkare som tittade på utslagen och hade ingen aning om vad det var. Hela jag var täckt av utslag, stora röda kliande märken. Hela mitt ansikte svullnade också upp till och från. Tillslut skickade de i alla fall en remiss till diagnostisk, i Malmö. Äntligen kanske de kunde veta vad det var som gjorde mig extremt tokig. Detta resulterade ju också med sömnproblem. Jag var enormt trött.. 

Mina allergi tabletter Aerius 5 mg hade slutat fungera, trots att jag tog totalt fyra om dagen just mot klåda. Alla recept fria allergi tabletter på apoteket är helt värdelösa för mig. Man har trots allt många allergier, så man vet vad man pratar om. 

Det var glädjerus genom hela kroppen när jag äntligen fick syn på en kallelse, till en hudläkare, i min postbox. Man hade fått vänta ett helt halvår för att få en kallelse. Men sen skulle man vänta ytterligare tre månader. Detta var i september föra året som brevet kom. I brevet stod...Den 14 December... 

Jag kommer i alla fall in till läkaren, förklarar mina problem och visar bilder. Jag dokumenterade alla konstiga märken som dök upp på mig. Ja säger läkaren utan tvivel.. det där är kronisk urtikaria du har. 

Jaha tänkte jag, svenska tack! Kronisk nässelutslag. En så simpel sak tycker jag, det kunde väl andra läkare också veta?! 

Vi kom överens om en behandling som är relativt ny på marknaden. Xolair heter den medicinen och i kombination med Kristine 20 mg morgon och kväll. Jag var tvungen att hämta ut medicinen på apoteket för att sedan komma tillbaka. Men hittade inget apotek som hade Xolair inne, eftersom det är en beställningsvara. Sen när jag väl hade fått tag i medicinen en vecka senare så blev jag sjuk. Så jag hade faktiskt min första injektion igår först. 

Det är alltså två injektionssprutor som man ska ta en gång i månaden antingen i benen, armarna eller i magen. Läkaren berättade tydligt om det är så att man reagerar på den (negativt alltså) så brukar det ske vid andra omgången. Ja tänkte jag. Jag frågade aldrig vad som kunde hända. Kanske man egentligen skulle ha gjort. 

Först fick jag ena i vänstra låret, AJJJ... sedan fick jag andra i högra låret AJJJ..När själv läkemedlet sprutas in svider det enormt mycket och det blir som ett tryck i låren. Sköterskan säger till mig du kan sitta ute i väntrummet om du vill. Ja jag sätter mig där, det är väl lite trevligare än att sitta i ett rum ensam tänkte jag. Sköterskan kom ut till mig efter 8 minuter och frågar.. Hur mår du? Och givetvis säger jag bra för oftast vill jag inte belasta någon direkt. Sköterskan gick. Efter 5 minuter ville inte mitt huvud bäras längre, jag tappade känsel i mina ben och det kändes som myrornas krig i benen. Dessutom fick jag huvudvärk som bara den. Jag reste mig upp med yrsel och gick fram till receptionen.. Det jag säger till hon som sitter där.. Är det normal att känna såhär efter man fått injektion? Hon kallar på sköterskan och jag får komma in på rummet igen. Hon pratar med mig och jag berättar för henne vad jag känner. Hon kallar på läkaren och läkaren kommer in. Blodtrycket kollas och låg på 137/110, för er som inte vet är det högt blodtryck. Hur allvarligt, ingen aning. I alla fall läkaren säger till mig att jag ska lägga mig ner och vila. Hela jag börjar kraftigt frysa. Men blev till checkad med jämna mellanrum. Egentligen skulle jag få gå efter 30 minuter men ja det blev lite mer än så. Läkaren ville att vi skulle ta blodtrycket igen efter ungefär 40 minuter då jag hade fått druvsocker strax efter första blodtrycket. Då var blodtrycket på 157/99.. Fortfarande förhöjt men var tydligen bättre så att de kunde släppa mig. I biverkningarna på den här medicinen står det att man kan få lågt blodtryck men inte högt och läkaren blev lite små orolig för hon hade aldrig varit med om att en patient reagerade så snabbt. Hon sade också att hon inte ville ge mig sprutorna fler gånger och då frågade jag efter andra alternativ. Men då sa hon... Det finns inga andra alternativ. Herregud hur ska man nu leva med denna klådan?! Jag sade till henne att jag är villig till att ta det en gång till för att se hur jag reagerar nästa gång, för det är ju inte säkert att man gör det. Sen om det höga blodtrycket berodde på injektionen det vet man ju heller inte. Hudläkaren ville att jag skulle kontakta min vårdcentral för uppföljning av blodtrycket och vi bestämde att jag skulle föra en dagbok nu dagligen om hur jag mår en månad fram till nästa omgång sprutor och att hon dessutom ska vara närvarande under tiden jag är på plats. Men vill ni veta vad de förbaskade sprutorna kostar? Jag fick en chock när jag loggade in för att kolla vilket apotek i Malmö som hade de inne på lager... där stod det ca 7400 kr för en omgång.. .Ja ni läste rätt.. För två sprutor  men för en omgång. En omgång... jag höll på att falla och menade på att ni kan ju inte mena allvar med det priset.. Men jo.. Men tur så får man reducerings pris så det kostar mig bara 2400 kr sedan har man frikort på apoteket några dagar innan man ska betala 2400 kr igen för två sprutor. Ja men vi får se i alla fall om jag kommer kunna fortsätta med dem efter andra omgången. Det är en risk man tar. Efter andra omgången skulle jag dessutom börja ge mig dem själv. Herregud, jag tror inte ens jag kommer kunna ge mig injektionerna själv. Får nog be någon annan att göra det till mig. Nu får jag avrunda. Sov gott alla, vi hörs. 

God fortsättning

 God fortsättning till er alla

Julafton hade vi tillsammans med familjen. Detta året hade killarna sina tre kusiner över. Det var fartfyllt, livligt och älskvärt. Det blev middag, gott sällskap, kalle anka för de som ville och julklappsutdelning när tomten kom på besök.  

Killarna hade redan väldigt mycket leksaker, ibland vet vi inte riktigt vart vi ska förvara allt. Det var inte länge sedan som jag rensade ut bland leksakerna men redan nu är rummet överfullt igen. Alltså, varför gör man alltid såhär? Ibland köper man bara onödiga julklappar bara för att det ska fyllas ut under granen. Det finns många julklappar som barnen bara älskar väldigt mycket. Zebbe fick ett Greta gris tvspel i julklapp, som går på högvarv här hemma. Dock fastnade han också för ett trumset, redan tidigt på Lördags morgon. DUNK DUNK DUNK. Nästa år ska era barn också få ett trumset, vänta och se bara hahaha. 

Såklart finns det många andra julklappar som barnen älskar. Men orkar inte skriva ner varenda klapp. Alexander fick en massa sällskapsspel, speak out.. Det spelet var väldigt intressant, svårt men roligt. Sedan blev det också en del spelade med andra spel. Lite kvalitetstid med barnen. 💓

En sak jag blev väldigt överraskad om var ju mina julklappar...

Hade inte förväntat mig en enda men en efter en så stod det god jul Desirée önskar tomten. Nu låter det kanske lite överdrivet. Jag fick fem stycken julklappar. 

En eltandborste, ett tyngdtäcke på 9,5 kg, en massagepistol, raffaello samt ett merci och en mobiltelefon (S21 ultra😮). Mobilen slog priset, ja bokstavligen talat också haha. Men menar just julklappsinslagningen. Jag var totalt chockad! 

Ja ni vet alla en present har ett inslagspapper runt om paketet. Men ja... Jag öppnade sedan var det ett annat presentpapper, öppnade det, sedan var det ett annat papper och sedan en guldig kartong. När jag sedan öppnade den guldiga kartongen så låg två andra paket som var inslaget i guldigt papper med en massa snören runt om kring för att dem skulle hålla ihop. Då brister jag ut, är detta ett jäkla skämt eller? Haha. I alla fall jag öppnade upp det, där under det guldiga pappret låg en ask med en mobiltelefon i. Alltså han vet direkt vad jag önskar mig. Men medan han köper en mobiltelefon till mig så köpte jag enbart en julklapp till honom, som innehöll en kock bok som han önskade sig med Philip Pon autograf. Men visst är det tanken som räknas?! Det var faktiskt något som han dessutom önskade sig. 

Men ja.. Nu är denna julafton över, juldagen, annandag jul och Måndagen som bestod av en arbetsdag efter 10 veckors tjänstledigt. Det var inte speciellt mycket att göra, men ändå känner jag mig väldigt trött efter dagen. Kan vara för att man steg upp klockan 3 på natten. 

Men nu har vi bara två saker att fira innan det blir ett helt nytt år.. 2022...

Min 30 års dag och nyårsafton. Men först ska jag jobba en dag till innan en mini semester på 5 dagar inleds med en drink. 

Jag önskar er alla med detta inlägg en riktigt god fortsättning till er alla och ett gott nytt år om vi inte hörs av innan. 

Kram kram 💗

Snart är det jul igen

Hallå alla, nu kan man äntligen påbörja med julstöket...

Eller ja, här hemma kan vi lyssna på julsånger varenda dag, alla dagar på året. Både barnen och jag älskar julen. Visst är det inte likadant längre, som det var tidigare men sen samtidigt försöker man göra dagen till den bästa, just för barnens skull. Här hemma har vi bakat pepparkakor, med en pepparkaksdeg som jag själv gjorde. I Måndags var det även lucia, här hemma har vi som tradition att mysa på lucia morgon med lussebullar, pepparkakor, julmust, varmchoklad och kaffe till deras mamma. Lussebullarna stod jag och ordnade med kvällen innan, kom inte i säng fören vid 1 snåret på natten och var så trött när barnen kom in på morgonen och sa.. Mamma LUCIA!! Ja dem var som vanligt överspeedade och var redan vakna klockan 5. 

Men som sagt julen är något vi älskar här hemma och nu står även JULGRANEN på plats 😃🎄🎅 Men ska jag vara helt ärligt så kom den nog redan på plats den 1 December haha. Vi använder oss av en plastgran, men den är fantastiskt fin. I något år nu har vi använt oss av plastgran för det var ett år som vi skulle ha en riktig julgran men det slutade med att vi fick köpa två riktiga på ett år. För den ena julgranen vissnade. Visst är det viktigt med en julgran?! 😉

Denna helgen ska vi koncentrera oss på att göra knäck, kolor och pepparkakshus. Pepparkakshus är inte min starka sida. Dem tenderar till att rasa varenda gång och då får jag bara massa utbrott. Har inget tålamod till något som är pilligt att göra. Men jag har lovat barnen, så jag får hålla mina ord. Måste även sitta och läsa in två långa kapitel i biologi, för nu har jag bara ett sista prov kvar och sen är jag färdigt för denna terminen. Nu låter det verkligen som stress över hela mig. Men nej, jag är i vanliga fall väldigt lugn av mig och stressar inte i onödan. 

Tänk....snart är det JULAFTON 🎄🎅 Sen efter julafton är det bara fem dagar kvar tills jag blir 30 år. Herrejävlar!! 

GOD JUL TILL ER ALLA OCH MASSOR MED KRAMAR🎅🎄😍

En tuff dag

I dags läget vet många om att Alexander går på en grundsärskola här, i Malmö. 

Många gånger går lämningarna bra på skolan men just igår var en sådan dag som allt bara föll för A. 

Har ingen aning om det var för att han hade en dålig dag eller om det hände något snett på morgonen. 

Han är ganska förtjust i sin farmor och i sin faster. Igår var det dem som skulle lämna på skolan och på förskolan. Eftersom både jag och barnens pappa började tidigt på morgonen. 

I vanlig ordning ringer jag till Alexanders farmor för att höra hur det gick med lämningen. Ibland kan han total strejka och vägrar att gå in på skolan. Igår blev det en sådan dag. Men jobbigare än vanligt.

När A kommer in i dessa perioder är det otroligt svårt att få honom att landa. Han brusar upp lätt och blir stark som en oxe. Han blir svår att hantera. Igår var det fyra personer som försökte med att få in honom på skolan. Till slut gick det inte utan dem fick avbryta och låta honom vila en stund tills det kom en annan personal och tog över. Alexander lyckades också vid något tillfälle springa iväg, dock inte långt denna gång. Fick också till mig att personalen drog i Alexanders armar. För mig är inte detta okej och absolut inte för mitt barn heller. Jag ringde till läraren för att prata om detta och hon skulle lyfta detta med övrig personal. Men skulle det hända igen, kommer jag kontakta rektorn. 

Men när man pratade med Alexanders farmor igår och hörde hennes förtvivlan i rösten, när ingenting fungerade för Alexander, var jag illa tvungen att lämna min arbetsplats. Det var för att vara nära tillhands, om jag behövdes på skolan. För Alexanders skull. 

Alexanders farmor grät i telefonen när vi pratade och sa att det var det jobbigaste hon varit med om. Att lämna Alexander medan en annan person höll fast honom.

Tanken var att jag skulle möta upp A vid skolan. Men precis innan jag hoppade av fick jag samtal om att han lugnat ner sig men att han fortfarande inte hade velat gå in. Tänkte då att det vore dumt om jag dök upp, om han nu hade lugnat ner sig. 

Grejen är den att när Alexander brusar upp blir han också väldigt arg och det svartnar för hans ögon. Han kan t.o.m. börja slåss, brottas och ha sig. I dessa perioder är det som att allt rasar för honom. Han skriker och man ser samtidigt paniken inom honom, att man ska lämna honom. 

Igår i samråd med lärare bestämde vi att jag skulle närvara i hans skola idag och för att A skulle få en så bra start som möjligt. Men i samma veva som jag och Alexander gick till skolan så tyckte han att jag kunde stå utanför. På parkeringsplatsen. Där skulle jag stå hela dagen tyckte han. Men det sa jag nej till. Jag följde med honom in i skolan och han tog av sig. Alla barnen kom fram och pratade med oss. Jag var dessutom beredd på att stanna där hela dagen tills han säger... Mamma gå! Jaha?! Vad hände nu?! Vill du att mamma ska gå? Ja, mamma gå, du inte vara här. Ja men jag lämnade honom i alla fall, trodde inte det skulle gå så lätt med tanken på allt igår. Ja, ni märker allt kan vända lite huller om buller. Det är så för honom. 

När han hamnar i dessa perioder känner man sig också totalt hjälplös för det lilla livet. Men det bästa man kan göra är att bara visa att man finns där för honom, i alla hans tuffa som glada stunder. 

Igår kväll var också Alexander på märkligt humör, tror det var att han helt enkelt hade en väldigt jobbig dag. Alla kan vi hamna där, inte sant?!

Nu under tiden som jag skriver detta blogg inlägg, sitter han under mitt skrivbord och spelar på sin platta. Avkoppling innan lillebror kommer hem kanske, haha. 

Nej nu måste jag ställa mig och göra pannkakor. Alexanders beställning idag! Kan ju inte låta honom vänta. 😂💓