Många gånger går lämningarna bra på skolan men just igår var en sådan dag som allt bara föll för A.
Har ingen aning om det var för att han hade en dålig dag eller om det hände något snett på morgonen.
Han är ganska förtjust i sin farmor och i sin faster. Igår var det dem som skulle lämna på skolan och på förskolan. Eftersom både jag och barnens pappa började tidigt på morgonen.
I vanlig ordning ringer jag till Alexanders farmor för att höra hur det gick med lämningen. Ibland kan han total strejka och vägrar att gå in på skolan. Igår blev det en sådan dag. Men jobbigare än vanligt.
När A kommer in i dessa perioder är det otroligt svårt att få honom att landa. Han brusar upp lätt och blir stark som en oxe. Han blir svår att hantera. Igår var det fyra personer som försökte med att få in honom på skolan. Till slut gick det inte utan dem fick avbryta och låta honom vila en stund tills det kom en annan personal och tog över. Alexander lyckades också vid något tillfälle springa iväg, dock inte långt denna gång. Fick också till mig att personalen drog i Alexanders armar. För mig är inte detta okej och absolut inte för mitt barn heller. Jag ringde till läraren för att prata om detta och hon skulle lyfta detta med övrig personal. Men skulle det hända igen, kommer jag kontakta rektorn.
Men när man pratade med Alexanders farmor igår och hörde hennes förtvivlan i rösten, när ingenting fungerade för Alexander, var jag illa tvungen att lämna min arbetsplats. Det var för att vara nära tillhands, om jag behövdes på skolan. För Alexanders skull.
Alexanders farmor grät i telefonen när vi pratade och sa att det var det jobbigaste hon varit med om. Att lämna Alexander medan en annan person höll fast honom.
Tanken var att jag skulle möta upp A vid skolan. Men precis innan jag hoppade av fick jag samtal om att han lugnat ner sig men att han fortfarande inte hade velat gå in. Tänkte då att det vore dumt om jag dök upp, om han nu hade lugnat ner sig.
Grejen är den att när Alexander brusar upp blir han också väldigt arg och det svartnar för hans ögon. Han kan t.o.m. börja slåss, brottas och ha sig. I dessa perioder är det som att allt rasar för honom. Han skriker och man ser samtidigt paniken inom honom, att man ska lämna honom.
Igår i samråd med lärare bestämde vi att jag skulle närvara i hans skola idag och för att A skulle få en så bra start som möjligt. Men i samma veva som jag och Alexander gick till skolan så tyckte han att jag kunde stå utanför. På parkeringsplatsen. Där skulle jag stå hela dagen tyckte han. Men det sa jag nej till. Jag följde med honom in i skolan och han tog av sig. Alla barnen kom fram och pratade med oss. Jag var dessutom beredd på att stanna där hela dagen tills han säger... Mamma gå! Jaha?! Vad hände nu?! Vill du att mamma ska gå? Ja, mamma gå, du inte vara här. Ja men jag lämnade honom i alla fall, trodde inte det skulle gå så lätt med tanken på allt igår. Ja, ni märker allt kan vända lite huller om buller. Det är så för honom.
När han hamnar i dessa perioder känner man sig också totalt hjälplös för det lilla livet. Men det bästa man kan göra är att bara visa att man finns där för honom, i alla hans tuffa som glada stunder.
Igår kväll var också Alexander på märkligt humör, tror det var att han helt enkelt hade en väldigt jobbig dag. Alla kan vi hamna där, inte sant?!
Nu under tiden som jag skriver detta blogg inlägg, sitter han under mitt skrivbord och spelar på sin platta. Avkoppling innan lillebror kommer hem kanske, haha.
Nej nu måste jag ställa mig och göra pannkakor. Alexanders beställning idag! Kan ju inte låta honom vänta. 😂💓
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar