God fortsättning

 God fortsättning till er alla

Julafton hade vi tillsammans med familjen. Detta året hade killarna sina tre kusiner över. Det var fartfyllt, livligt och älskvärt. Det blev middag, gott sällskap, kalle anka för de som ville och julklappsutdelning när tomten kom på besök.  

Killarna hade redan väldigt mycket leksaker, ibland vet vi inte riktigt vart vi ska förvara allt. Det var inte länge sedan som jag rensade ut bland leksakerna men redan nu är rummet överfullt igen. Alltså, varför gör man alltid såhär? Ibland köper man bara onödiga julklappar bara för att det ska fyllas ut under granen. Det finns många julklappar som barnen bara älskar väldigt mycket. Zebbe fick ett Greta gris tvspel i julklapp, som går på högvarv här hemma. Dock fastnade han också för ett trumset, redan tidigt på Lördags morgon. DUNK DUNK DUNK. Nästa år ska era barn också få ett trumset, vänta och se bara hahaha. 

Såklart finns det många andra julklappar som barnen älskar. Men orkar inte skriva ner varenda klapp. Alexander fick en massa sällskapsspel, speak out.. Det spelet var väldigt intressant, svårt men roligt. Sedan blev det också en del spelade med andra spel. Lite kvalitetstid med barnen. 💓

En sak jag blev väldigt överraskad om var ju mina julklappar...

Hade inte förväntat mig en enda men en efter en så stod det god jul Desirée önskar tomten. Nu låter det kanske lite överdrivet. Jag fick fem stycken julklappar. 

En eltandborste, ett tyngdtäcke på 9,5 kg, en massagepistol, raffaello samt ett merci och en mobiltelefon (S21 ultra😮). Mobilen slog priset, ja bokstavligen talat också haha. Men menar just julklappsinslagningen. Jag var totalt chockad! 

Ja ni vet alla en present har ett inslagspapper runt om paketet. Men ja... Jag öppnade sedan var det ett annat presentpapper, öppnade det, sedan var det ett annat papper och sedan en guldig kartong. När jag sedan öppnade den guldiga kartongen så låg två andra paket som var inslaget i guldigt papper med en massa snören runt om kring för att dem skulle hålla ihop. Då brister jag ut, är detta ett jäkla skämt eller? Haha. I alla fall jag öppnade upp det, där under det guldiga pappret låg en ask med en mobiltelefon i. Alltså han vet direkt vad jag önskar mig. Men medan han köper en mobiltelefon till mig så köpte jag enbart en julklapp till honom, som innehöll en kock bok som han önskade sig med Philip Pon autograf. Men visst är det tanken som räknas?! Det var faktiskt något som han dessutom önskade sig. 

Men ja.. Nu är denna julafton över, juldagen, annandag jul och Måndagen som bestod av en arbetsdag efter 10 veckors tjänstledigt. Det var inte speciellt mycket att göra, men ändå känner jag mig väldigt trött efter dagen. Kan vara för att man steg upp klockan 3 på natten. 

Men nu har vi bara två saker att fira innan det blir ett helt nytt år.. 2022...

Min 30 års dag och nyårsafton. Men först ska jag jobba en dag till innan en mini semester på 5 dagar inleds med en drink. 

Jag önskar er alla med detta inlägg en riktigt god fortsättning till er alla och ett gott nytt år om vi inte hörs av innan. 

Kram kram 💗

Snart är det jul igen

Hallå alla, nu kan man äntligen påbörja med julstöket...

Eller ja, här hemma kan vi lyssna på julsånger varenda dag, alla dagar på året. Både barnen och jag älskar julen. Visst är det inte likadant längre, som det var tidigare men sen samtidigt försöker man göra dagen till den bästa, just för barnens skull. Här hemma har vi bakat pepparkakor, med en pepparkaksdeg som jag själv gjorde. I Måndags var det även lucia, här hemma har vi som tradition att mysa på lucia morgon med lussebullar, pepparkakor, julmust, varmchoklad och kaffe till deras mamma. Lussebullarna stod jag och ordnade med kvällen innan, kom inte i säng fören vid 1 snåret på natten och var så trött när barnen kom in på morgonen och sa.. Mamma LUCIA!! Ja dem var som vanligt överspeedade och var redan vakna klockan 5. 

Men som sagt julen är något vi älskar här hemma och nu står även JULGRANEN på plats 😃🎄🎅 Men ska jag vara helt ärligt så kom den nog redan på plats den 1 December haha. Vi använder oss av en plastgran, men den är fantastiskt fin. I något år nu har vi använt oss av plastgran för det var ett år som vi skulle ha en riktig julgran men det slutade med att vi fick köpa två riktiga på ett år. För den ena julgranen vissnade. Visst är det viktigt med en julgran?! 😉

Denna helgen ska vi koncentrera oss på att göra knäck, kolor och pepparkakshus. Pepparkakshus är inte min starka sida. Dem tenderar till att rasa varenda gång och då får jag bara massa utbrott. Har inget tålamod till något som är pilligt att göra. Men jag har lovat barnen, så jag får hålla mina ord. Måste även sitta och läsa in två långa kapitel i biologi, för nu har jag bara ett sista prov kvar och sen är jag färdigt för denna terminen. Nu låter det verkligen som stress över hela mig. Men nej, jag är i vanliga fall väldigt lugn av mig och stressar inte i onödan. 

Tänk....snart är det JULAFTON 🎄🎅 Sen efter julafton är det bara fem dagar kvar tills jag blir 30 år. Herrejävlar!! 

GOD JUL TILL ER ALLA OCH MASSOR MED KRAMAR🎅🎄😍

En tuff dag

I dags läget vet många om att Alexander går på en grundsärskola här, i Malmö. 

Många gånger går lämningarna bra på skolan men just igår var en sådan dag som allt bara föll för A. 

Har ingen aning om det var för att han hade en dålig dag eller om det hände något snett på morgonen. 

Han är ganska förtjust i sin farmor och i sin faster. Igår var det dem som skulle lämna på skolan och på förskolan. Eftersom både jag och barnens pappa började tidigt på morgonen. 

I vanlig ordning ringer jag till Alexanders farmor för att höra hur det gick med lämningen. Ibland kan han total strejka och vägrar att gå in på skolan. Igår blev det en sådan dag. Men jobbigare än vanligt.

När A kommer in i dessa perioder är det otroligt svårt att få honom att landa. Han brusar upp lätt och blir stark som en oxe. Han blir svår att hantera. Igår var det fyra personer som försökte med att få in honom på skolan. Till slut gick det inte utan dem fick avbryta och låta honom vila en stund tills det kom en annan personal och tog över. Alexander lyckades också vid något tillfälle springa iväg, dock inte långt denna gång. Fick också till mig att personalen drog i Alexanders armar. För mig är inte detta okej och absolut inte för mitt barn heller. Jag ringde till läraren för att prata om detta och hon skulle lyfta detta med övrig personal. Men skulle det hända igen, kommer jag kontakta rektorn. 

Men när man pratade med Alexanders farmor igår och hörde hennes förtvivlan i rösten, när ingenting fungerade för Alexander, var jag illa tvungen att lämna min arbetsplats. Det var för att vara nära tillhands, om jag behövdes på skolan. För Alexanders skull. 

Alexanders farmor grät i telefonen när vi pratade och sa att det var det jobbigaste hon varit med om. Att lämna Alexander medan en annan person höll fast honom.

Tanken var att jag skulle möta upp A vid skolan. Men precis innan jag hoppade av fick jag samtal om att han lugnat ner sig men att han fortfarande inte hade velat gå in. Tänkte då att det vore dumt om jag dök upp, om han nu hade lugnat ner sig. 

Grejen är den att när Alexander brusar upp blir han också väldigt arg och det svartnar för hans ögon. Han kan t.o.m. börja slåss, brottas och ha sig. I dessa perioder är det som att allt rasar för honom. Han skriker och man ser samtidigt paniken inom honom, att man ska lämna honom. 

Igår i samråd med lärare bestämde vi att jag skulle närvara i hans skola idag och för att A skulle få en så bra start som möjligt. Men i samma veva som jag och Alexander gick till skolan så tyckte han att jag kunde stå utanför. På parkeringsplatsen. Där skulle jag stå hela dagen tyckte han. Men det sa jag nej till. Jag följde med honom in i skolan och han tog av sig. Alla barnen kom fram och pratade med oss. Jag var dessutom beredd på att stanna där hela dagen tills han säger... Mamma gå! Jaha?! Vad hände nu?! Vill du att mamma ska gå? Ja, mamma gå, du inte vara här. Ja men jag lämnade honom i alla fall, trodde inte det skulle gå så lätt med tanken på allt igår. Ja, ni märker allt kan vända lite huller om buller. Det är så för honom. 

När han hamnar i dessa perioder känner man sig också totalt hjälplös för det lilla livet. Men det bästa man kan göra är att bara visa att man finns där för honom, i alla hans tuffa som glada stunder. 

Igår kväll var också Alexander på märkligt humör, tror det var att han helt enkelt hade en väldigt jobbig dag. Alla kan vi hamna där, inte sant?!

Nu under tiden som jag skriver detta blogg inlägg, sitter han under mitt skrivbord och spelar på sin platta. Avkoppling innan lillebror kommer hem kanske, haha. 

Nej nu måste jag ställa mig och göra pannkakor. Alexanders beställning idag! Kan ju inte låta honom vänta. 😂💓

En liten idé

Nu för någon dag sedan kom jag också på den intressanta och smarta idén om att påbörja skriva en bok. Ja jag satt och tänkte att man kanske skulle skriva typ en självbiografi men så tänkte jag också.. Vad tusan ska man skriva om i den. Vad händer där egentligen för intressanta saker i ens liv? När man tänker efter så har det hänt ganska mycket. Men i denna boken tänkte jag faktiskt berätta om början till slut. Slutet är långt över men man får väl drömma och sätta sig in i hur det skulle kunna se ut i framtiden. Önsketänkande och drömmande. 

Jag kommer i denna boken förmodligen göra många människor ledsna, glada, men också kommer jag nog att få en del människor att tänka tillbaka på hur deras liv har varit och eventuellt kommer att se ut i framtiden.

Ja, men detta är långt framåt i tiden. Vet heller inte om jag någonsin kommer bli färdig med den. Har än så länge bara skrivit några få rader. Men vem vet, den kanske kan bli publicerad?!

Vore inte det en häftig händelse i ens liv?

Jag har så många olika tankar i mitt huvud och med hjälp av att skriva en bok som utgår ifrån ens "eget" så kanske man också kan bearbeta saker och ting som har hänt. Rent psykologiskt! Man tänker och analyserar kring det som varit och blickar framåt. Vem vet, den kanske också kommer kunna hjälpa andra som varit eller är i samma situation man tidigare befann sig i. 

Ville ha tips och idéer så jag frågade mina barns farmor om vad man skulle kunde skriva. Jag började skriva upp en massa olika punkter som man skulle kunna ta med i boken. Dock kommer jag inte nämna några namn. Men somliga kommer nog känna igen karaktärerna i den, om ni följer mig här och om ni eventuellt kommer läsa den i framtiden.

Läste i alla fall upp några rader för henne och hon blev paff. Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga mer än att det var bra skrivet av mig. Men blev helt ställd. 

Vi får helt enkelt se hur det går. Kanske läser ni den om några år. 😅😁'

Nu ska jag övergå till att fortsätta jobba lite, har en inlämningsuppgift till skolan som jag måste bli klar med tills imorgon. Religion kunskap, vem kom på detta med religioner?! Ja, jag är ingen troende kristen men visst har man olika sakrament man går efter ändå. Dop, äktenskap och nattvarden. Dem tre är väl det som man mest går efter annars nej. Vilket trams, men ja jag behöver betyg i det ämnet. Det lilla komiska är också att det är exakt samma lärare som jag hade på gymnasietiden. Det gör inte det lättare. Gymnasietiden är hela elva år sen. Som tiden går fort. Här stampar jag kvar med att läsa upp ämnen. Så ja... Sköt er skola för tusan så slipper ni mitt projekt som jag har 😂 💓

Vad är nu detta?!

                                                                                        

Virusinfektion. Det är ganska brett område om man säger så.
Just nu har jag världen största klåda på HELA MIN KROPP. Då menar jag verkligen HELA och precis ÖVERALLT. 

Det är en hemsk känsla när allting bara kliar och man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. 

Detta började i Fredags. Började känna mig trött, ledvärk i precis hela kroppen och extrem huvudvärk. På Lördagen började min kropp klia och vi skulle ha kalas. Den kunde jag inte bara ställa in för då hade min lilleman blivit besviken. För att han inte hade fått ett kalas. 

Men allt fortsatte och till slut sa det POP POP POP precis som i en jädrans popcorns maskin. Ja en blåsa efter en annan blåsa dök upp på kroppen OCH KLÅDA. 

Har aldrig suttit och kliat mig så mycket som nu. Jo nu ljög jag. När jag hade sådär 100 stycken myggbett på mig förra sommaren. Jag är allergisk så jag fick en allergisk chock då. Kortisontabletter och antihistamin. Blev det då.

I alla fall gick till vårdcentralen för feber gjorde sig påmind på mig. Inte jätte hög men den har legat jämt på 38 grader nu enda sedan i Söndags. 

Väl inne på vårdcentralen så ville dem skriva ut Atarax mot klådan. Men om dem hade gått tillbaka i journalen så hade dem sett att jag inte tåler Atarax. Jag får bara klåda av det. OCH VEM FAN VILL HA MER KLÅDA??!?!?! Haha puckon!

I alla fall.. Fick inte veta vad fan det är för virusinfektion. Inga prover togs och hen tittade knappt på mina utslag och jag gick därifrån besviken för att jag inte fick hjälp. Vad gör jag nu? Jo jag sitter och kliar mig. Tills dem går sönder. 

Jo det enda läkaren sa; Sannolikt infektiöst utslag. WOW grattis till mig. Som liten hade jag enstaka få vattkoppor alltså kan man få det igen. Dem liknar vattkoppor men påminner så jädrans mycket om höstblåsor också. POP POP POP känner man i händerna och under fötterna. Även en fet blåsa har man fått i munnen så förmodligen är det de jag har. Ont börjar jag också få i min hals. Så typiskt!!

   VEM HAR GETT MIG BLÅSOR?! 😂

Jag skulle egentligen ha börjat jobba denna veckan efter min långa semester. Men så blev det tydligen inte.

Natti natti 💓

Grattis Zebastian

Grattis på födelsedagen Zebastian
på 4 års dagen🎉🎈

Idag har han fått öppna paket och glad blev han tills playstation lockade honom igen. 

Han älskar att spela tv-spel. Han och storebror bråkar alltid om vem som ska spela. 

Tänk att han idag fyllt hela 4 år?! Tänk för 4 år sedan var han vid denna tiden enbart 8h gammal. 

Vart tog tiden vägen? 

Man hinner inte med och helt plötsligt så har man själv blivit gammal.

För någon dag sedan sade Alexander till mig;

Mamma, när jag flyttar hemifrån, kommer du då och städar hos mig? Fast mig ha två hundar och två katter. Nej sade jag. Du får städa själv när du har flyttat hemifrån. Men förhoppningsvis flyttar du inte hemifrån fören om många år. Mamma, men mig flytta hemifrån mig arton år. (Notera nu att det är hans ord jag skriver.). Nja hjärtat sade jag. Du får i alla fall ha dig en utbildning och jobb först. 

Sen började han räkna åren... Men mamma hörde man honom säga igen.. Jag svarade med - ja?! Mig arton om tio år. Ja jo grattis till dig tänkte jag. Men mamma?! Ja svarade jag?! Då är du gammal! 

HAHA tack för den! Mamma är väl inte gammal? Jo, sade Alexander. Då är du gammal, trettionio år. 

SHIT tack för den unge. Matematik har du i alla fall inga problem med. 😂

Ja tydligen är man gammal. Sen började han räkna hur gammal lillebror skulle vara om tio år. Fjorton, fjorton.. Tänk er! Nej inte kommer mina barn någonsin bli så "gamla". Hihi. 

Idag verkar det som att Zebastian har haft en bra dag. Fick lite besök av familjen och några kompisar till Zebastian. Han fick paket och dessa dök han sig i med en gång. Sen sjöng vi, under tiden vi sjöng blåste han ut ljusen. Men egentligen ska man inte blåsa ut ljusen fören man sjungit färdigt. Men han ville bara äta tårta DIREKT. 

Snabbt blåste han ljusen och sedan satt han ivrigt och bara väntade på att få äta en bit, en andra bit och sen en tredje bit.. HAN ÄLSKAR TÅRTA!

Lyckad dag! Tack för att du finns och gör min dag till det bättre, lille hjärtegryn. Du är solskenet. 🌞

 

Virvelvinden

Varför nu Virvelvinden tänker ni..

 "Detta inlägg är en annons för graviditetskollen.nu och innehåller annonslänkar"

Klicka här

Jo Zebastian är en liten virvelvind som har full fart och fläkt. Från morgon till kväll. Det händer alltid något med honom. Redan från start.

Han blev till snabbt och då menar jag SNABBT. Nej, skämt å sido. Man märkte redan av honom tidigt i magen och det tog aldrig slut. Min mage rörde sig i stort sett hela tiden. Jag blev inte lika stor med honom som jag blev med Alexander men ändå kunde tallrikarna flyga iväg.

Zebastian var alltid rörlig och inte en enda lugn stund fick man. Jag hade inte lika stora krämpor som jag hade med Alexander heller för den delen. Jag gick endast upp 13 kg och med Alexander gick jag upp över 50 kg. 

Jag hade dem sjukaste cravingsen med Zebastian. Jag var sugen på vatten. Ja ni läste rätt VATTEN. Haha. Ramlösa citrus i massor. Jag fick även en tillsägelse av barnmorskan som ville att jag skulle minska på vatten intaget. Men jag sade bara.. HUR?! Jag kan inte. Dem menade på att det kunde vara farligt att dricka över 6 liter vatten om dagen. 

Det blev lite som ett skämt hemma när jag var gravid med Zebastian. Jag hade nog minst tre stycken svarta sopsäckar med enbart pantburkar som hade etiketten RAMLÖSA CITRUS. Inom loppet på en vecka. 

Detta var inte allt! Jag hade också cravings på färskpotatis. Inte att äta utan att dofta på. Jag kunde gå i affären och ställa mig över färskpotatisen och bara sniffa upp all den goda doften av färsk jord. Galet men så var det. Jag kunde också ställa mig i garaget och sniffa in doften av avgaser som jag i normala fall hatar. Det var då jag visste att det också var en pojke jag väntade. Det var den enda konstiga grej som jag även hade med Alexander. 

Med Zebastian mådde jag hur bra som helst, lite fog lossning men annars var allt på topp. Jag kräktes inte en enda gång. Jo en men det var när jag skulle torka upp hundens kräk. 

Kvällen innan Zebastian föddes var jag väldigt rastlös. Jag kunde låsa in mig i sovrummet för att jag var så rastlös att jag blev irriterad. Jag hade också väldigt ont i svanken och många kraftiga sammandragningar. Jag kände på mig i kroppen att det var något på gång men visste inte riktigt vad.

Gick och lade mig ganska sent. Tror det var vid 00.00 tiden. Strax vid 5 på morgonen drog det till sig kraftigt i magen men det släppte snabbt. Jag knuffade till barnens pappa och sade "Hallå, jag tror det är dags". Strax därefter kom det en till och jag bara "Hallå, vakna!!". 

Det gick väldigt fort, klockan 6 på morgonen ringde jag barnens farmor och sade att hon får skynda sig. Hon skulle passa Alexander. 

Jag har aldrig i mina tio år som jag känt henne, sett henne komma över så snabbt som hon gjorde just den dagen. 

Som sagt allt gick fort, jag sätter mig på toaletten och tror jag ska bajsa och ringer då samtidigt förlossningen. Då får jag till svar "Men du pratar genom dina värkar!" Men hallå?! Kan man inte prata genom sina värkar? Jag kunde det! Efter en stund säger dem till mig att jag ska vila. Ta en Alvedon och lägga mig ner en stund. 15 min senare ringer jag dem igen och kan inte komma till ro i kroppen. Dem säger "Men du ringde precis" Ehm, ja?! Men jag kan inte vara still och det gör ont. Dem säger till mig igen att vila. Jag hoppar in i duschen för att se om det kunde lugna ner sig lite med värkarna. Men duschen kändes som flera timmar lång. Men jag stod bara därinne i 10 minuter och under dem 10 minuterna hade jag 6 värkar. Jag kom i alla fall ut från duschen, satte mig på toaletten igen. Kändes verkligen som att jag skulle bajsa. Ringde dem igen.. Samma sak där. Vila! Jag kastade luren till barnens pappa och bad honom att prata med dem istället. Men dem sade likadant till honom.

Jag kommer i alla fall ut från badrummet och precis när jag kommer in i vardagsrummet kan jag inte stå. Jag kastade mig ner på knäna och armarna på soffan. Jag hukade mig. Jag kunde inte stå, jag kunde inte gå. Jag blev rädd och det gjorde så ont.

Barnens farmor bad deras pappa att hämta bilen genast. Min bror som var hemma ifrån Spanien och hälsade på, kom ut från Alexanders rum. Helt nyvaken. "Vad är det som händer?!" Vräker han ur sig. "Ska det göra så ont?!" Haha. Jag svarade honom med "JAA OCH ÄNNU VÄRRE BLIR DET". 

Barnens pappa fick leda mig ner i bilen och när jag väl kom in i bilen så kunde jag inte sätta mig ner. Det var så hemskt! Jag skrek att jag kände huvudet. Kände det verkligen att han bara ville komma ut.

Tanken var att min mamma skulle med in på förlossningen och vi väntade på henne. Men vi kunde inte. På väg in till förlossningen fick vi ringa henne, då fick hon ta bussen in. Det var så akut. 

När vi väl kommer in till förlossningen kunde jag inte ta mig ut ur bilen heller. Vi fick ställa oss precis utanför ingången. Han ledde mig in och vi ringde på, på ringklockan. Dem öppnade och vi berättade att vi ringt in många gånger. Jag sa till dem "FAN OM NI SKICKAR MIG HEM" Haha jag var så arg, hade så ont. Kvinnan som öppnade sade bara tillbaka "Nej det kommer jag inte att göra". Puh jag pustade ut men jag nämnde också att jag trodde att jag inte hade öppnat mig något. Haha vet inte ens vart jag fick det ifrån. Well well, hon tittade efter. 9 cm öppen. Han kunde komma när som helst. 

Jag ville ha epidural och barnmorskan gick iväg för att ordna detta. Det kommer in en narkosläkare och precis när dem ska sätta nålen i ländryggen så får jag en krystvärk. "Tyvärr, vi hinner inte! Du ska föda!" Attans bananer. 

Jag fick nöja mig med lustgasen, men allt gick bra. Ut kom han! 53 cm lång och 4250 g klockan 10.13. Förresten, min mamma hann komma in! Hon sprang in på förlossningen haha. Dessutom kostade Zebastian oss pengar direkt när han föddes. Vi fick 600 kr i böter! För att han hade parkerat bilen precis utanför, Haha. 

Virvelvinden?! Han har alltid varit vaken, med i allt som händer runt omkring. Redan vid 1 års åldern om inte tidigare så ville han inte sitta i vagnen längre. Han var snabb med alla milstolpar i hans utveckling. 

Klättrade över allt gjorde han också. Det gör han fortfarande. Han är jätte våglig av sig. Han utmanar sig själv och han har alltid glimten i ögat. Han skrattar alltid och är sällan ledsen. Det som kan oroa mig lite är väl när han en gång sätter händerna på spisen. När spisen var igång. Tittar på händerna och man ser stora blåsor och han säger bara "Aj". Sedan fortsätter han att leka. Nu för några dagar sedan var vi på ett lekland. Jag hade barnen faster med mig och jag ser Zebastian klättra upp på andra plan. Så tänkte jag nej där är inget farligt. Sen ser jag att ungen fortsätter upp till tredje plan och följer med blicken noga vart han är på väg. AHHH Oh my guud.. Han springer mot fritt fall rutschkanan och kastar sig rakt ut. Jag hann inte med! Han är som sagt våglig men han blev faktiskt rädd och visade mig sin arm. Han fick ett litet brännmärke. Jag frågade om han blev rädd och om det gjorde ont. Han nickade ja. Jag sade till honom "Då gör vi inte om detta, va?!" Då skakade han nej på huvudet. Sen gav vi varandra tummen upp. Men läskig är han! Han har sett dem stora killarna ute på lekplatser åka på skateboardsrampar.. Det är likadant där. Han ska också prova. Lillknatten blir 4 år, på Söndag. Man måste hela tiden hålla koll på honom. Han kan också få för sig att springa iväg. Han är inte den som är den. Livsfarlig är han! 

Därför är han min lille virvelvind. Full fart och fläkt! 

Han fick precis ett par glasögon. Han hinner ha sina glasögon i fyra dagar. Han kommer hem till sin farmor och kastar sina glasögon i sopnedkastet. Deras farmor ringde mig för att berätta men började samtalet med .."Jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta". Jag bara - "Vad har nu hänt?!" "Vi kan inte hitta hans glasögon", säger hon i telefonen. Jaha, då får vi fixa ett par nya. Nu har han ett par nya på sig. Jädrans unge. 

Han är också underbar. Det händer alltid något omkring honom och man har aldrig tråkigt. Båda barnen är humoristiska av sig. Dem älskar skämt och mys i mängder. 

Det finns mycket mer att berätta om Zebastian men håller mig där för idag. Det kommer komma mer. Tillexempel hur det blir man hans utredning. Ja.. Mer detaljer kommer!

Tack för idag.

Kramar 💗